29 mars 2009

Fågelsång från Järavallen



Nu testar jag för första gången om jag kan lägga upp en video här på bloggen. Filmade lite på Järavallen idag och fågelsången där var helt fantastisk. Det var bofinkar, lövsångare, talgoxar och fler som jag inte kan identifiera. Helt underbart, 12 grader och strålande sol och faktiskt inte en vindpust!

28 mars 2009

Lite TV-historia

Idag ska delar av Göran Ågårdhs stora radio- och TVsamling gå under klubban hos Anders Antik i Landskrona. Ågårdh hade ju butik här i Billeberga i många år. Vi har sett flera inslag om detta i TV under den senaste tiden. Bland annat hajade vi till när vi plötsligt såg ett ex av en TV-modell som vi köpte 1967 när vi bodde i Landskrona. Vi hade precis flyttat till en trea i nybyggda Pilängen från att ha bott omodernt och vi passade på att köpa ny TV. Vi såg en fantastisk och annorlunda modell som hette Mirror och tillverkad av Luxor. Att den var formgiven av Stig Lindberg tänkte vi inte så mycket på då, vi bara gillade att man kunde vrida skärmen så att man inte var så styrd av hur man möblerade i övrigt, ni vet soffan mitt framför TVn eller om det var tvärt om...
Redan på den tiden fotograferade jag mycket men hur jag än letar hittar jag ingen hel bild av den fantastiska Mirror-TVn. Den skymtar lite i kanterna här och där och bäst syns den på denna bild som jag egentligen tog på äldsta dottern som var 5 år vid tillfället och alldeles nyklippt. Ja, hon hade själv kapat av sig nästan allt sitt långa fina hår och vi fick gå till en frissa och göra det bästa av resterna. Bakom henne syns dock halva TVn. Det ser lite kalt ut för gardinerna har inte kommit upp än, nyinflyttade som vi var. Jag hittade en bild på nätet där man ser hela Mirror.
Jag tror inte att vi hade den så väldigt länge för den var ju bara svartvit och sen ville vi ha färgTV. Var den blev av sedan har jag ingen aning om.

23 mars 2009

Vårbilder från Landskrona




Nu har jag fått någorlunda i ordning efter mässan i Tågarp i helgen. Jag har ju haft med " halva lagret" i Curverboxar och det ska packas upp här hemma igen och sättas in på sina rätta platser, ordning och reda, så att jag snabbt kan hitta dem när jag plockar beställningar.
Hur gick det med vårpromenaden i Landskrona som jag blev så sugen på när jag lunchade med morsan förra veckan?
Jodå, K och jag tog en långpromenad genom den vårfräscha stan, genom Stadsparken och vidare via Citadellvägen ut mot Granet. Det gick inte så fort idag för vi stannade till ganska ofta. Vi är ju båda landskroniter, dvs infödda landskronabor fast numera bosatta utanför stan och det var många tankar och minnen som kom upp. - Kommer du ihåg....? - Det var här som XXX bodde ...... -Undrar vem som äger den här nu? - Där är barnrikehuset där Siwan växte upp. Och så vidare.
Det var faktiskt ett tag sedan vi valde denna vägen för vår runda.
Från Granet vände tillbaka mot Slottscaféet. Ute på "Tvätteprammen" står stolparna kvar där tanterna drog upp sina tvättelinor förr och hängde upp sin tvätt men det är nog länge sedan någon använde dem nu. Vidare mot Slottscaféet har man asfalterat gången genom parken och märkt ut cykel- och gångstig. När vi var unga var det absolut förbjudet att cykla där och nåde den som blev ertappad t.o.m. när man "rallade", dvs stod på ena trampan och sparkade sig fram den andra foten. Även själva caféet är om- och tillbyggt och det finns en scen för sommarens allsångsträffar numera.
Bilderna från ovan är det stora trädet vid gamla Weibulls och den underbara krokusmattan därunder. På nästa bild testar jag den gamla vattenpumpen på Citadellvägen och på den sista ser man den fantastiska gula vintergäckslyckan som jag längtade efter att titta närmare på.
Åh vad Landskrona är vackert!

19 mars 2009

Lunch på lokal med Morsan

Just nu har jag bråda dagar pga att nu börjar säsongens mässor och marknader för Pyssel & Pynt. Det innebär att jag har beställt massor av varor, fått hem, packat upp, scannat in och publicerat på hemsidan. Skrivit nyhetsbrev, skött bokföring, tagit emot beställningar, packat mm mm. K. är logistikansvarig, dvs han ser till att leveranser kommer iväg, hämtar och tar emot postförsändelser, köper in emballage och fixar en massa andra saker.
Idag var K. på affärsresa tillsammans med några goda vänner och jag bestämde mig för att ta ledigt hela dagen.
Mor har svårt för att gå ut själv, hon fyller 85 i april, så jag tog med henne på en liten biltur i det härliga vårvädret. Tänkte sedan att vi kunde äta lunch på Pumphuset i Borstahusen. Jag är själv nyfiken på hur det ser ut där inne, både i restaurangen och i utställningshallen. Sorgligt nog har jag inte varit där trots att jag är medlem i Borstahusens Konstförening, har bara kikat in lite genom de stora glasrutorna. Tyvärr var där inte någon parkeringsplats ledig inom lämpligt gångavstånd för mor. Därför valde vi att köra ner till Seglarpaviljongen, då kunde vi passa på att kika lite extra på Nyhamn. Dagens erbjudande var helstekt spätta och det passade perfekt för oss båda! Efter en kopp kaffe på maten körde vi genom stan och ut mot mors hem igen. Åh vad jag ville parkera bilen och promenera genom stadsparken och njuta av de underbara vårblommorna där. Får ta K. och SONY med mig i morgon, hoppas bara att vädret är lika fint då som idag, ja, kanske lite mindre blåst ändå! När jag följt mor upp till lägenheten sa hon att hon var jättenöjd med vår lilla utflykt och nu tänkte hon ta en liten tupplur efter maten.
Faktum är att det gjorde jag med när jag kom hem, vårluften är inte att leka med...


13 mars 2009

NU har jag också....

...varit i Ullared!!!
Är man pensionär så är man. Och då om inte förr så ska man iväg till detta köp-Mekka. Hittills har jag klarat mig från denna utflykt som nästan varit ett rött skynke för mig. Man har ju sett reportage på TV och läst i pressen om hiskliga köer och trängsel så jag har faktiskt inte heller haft lust att komma dit.
Jag såg en annons från Göran Starcks resor, man kunde åka på en dagstur för 175 kr och eftersom nu K. som redan är van pensionär, totalvägrade att följa med bokade jag en resa för mig själv . Ja, efter en vecka anslöt en kompis också, lite bättre att vara två än att sitta själv tänkte jag.
Sitta själv hade jag i alla fall inte behövt göra ändå, bussen var fullsatt med likasinnade mer eller mindre äldre damer och faktiskt två herrar också, förmodligen ditkommenderade.
Efter två timmars resa anlände vi till Ullared och fick nästan fem timmar på oss att shoppa loss.
Wow! tänkte jag. Måste säga att jag blev positivt överraskad och mina farhågor stämde inte alls in. Kanske var dagen väl vald, de mera erfarna shopparna sa att tack vare det inte var lönehelg eller barnbidragsdags var det inte såå mycket folk där. Skönt!
Jag är väl inte så uthållig ändå som jag trodde när det gäller att shoppa, efter 2 1/2 timme var jag ganska nöjd. Ändå hade jag inte handlat så vansinnigt mycket. Och prova kläder hade jag inte alls lust med. Som tur var fanns en liten kaffehörna där man kunde sätta sig och studera folk.
Det fanns flera outlets, små matställen och restauranger och till och med ett hotell i området.
När det var dags för hemfärd samlades alla damerna med alla sina gula plastkassar vid bussen och Göran, vår chaufför, lastade in allt med precision och vana. Det vackra vårvädret från morgonen hade nu förvandlats till snöyra och det var mörkt och grått.
Konstaterar att jag är glad att gjort denna resa, det var riktigt roligt och jag skulle inte dra mig för att åka dit igen, kanske till hösten. (Nu vet jag att min förra kollega A. skrattar för sig själv och mumlar något om tulpaner....)

10 mars 2009

Minnen från Växthuset i Tullstorp

I en av de bloggar jag följer skriver författaren i varma ordalag om Växthuset i Tullstorp.
Igår var K. och jag där i ett ärende och som vanligt när jag är där kom minnena över mig. Det finns en dikt som är skriven av Verner von Heidenstam och några ord :....där barn jag lekt.... och de dyker alltid upp i huvudet när jag är där. När jag var sådär 4-5 år bodde jag i det lilla vita huset som ligger granne med växthuset. Där fanns inga barn att leka med så jag brukade gå in till farbror Bertil som ägde handelsträdgården på den tiden. (Han är förresten far till nuvarande ägaren. Sonen föddes inte förrän senare och då hade vi flyttat därifrån.). Det var spännande att vara i växthusen och andas in alla goda dofter där, de solvarma tomaterna minns jag speciellt, den fuktiga jorden och så naturligtvis doften av alla pelargoner. Lite skrämmande var de stora cementkaren med vatten mitt i växthusen, de var gröna av alla alger som bildats där i fuktigheten.
Ibland fick jag hjälpa farbror Bertil med att krusa kräppapper som han sedan dekorerade krukorna med. Av honom lärde jag mig namnen på många prydnadsväxter, skillnaden på en vanlig pelargon och den engelska och han brukade förhöra mig på alfabetet och kolla hur långt jag kunde räkna.
Ibland kilade jag in i bostadshuset och pratade med hans fru, tant Elsa och Brita som jag tror var Bertils syster. Där fanns det alltid en god "flätebit" eller bulle i kakburkarna och om jag sjöng en bit fick jag smaka. Jag minns inte alls hur där såg ut inne i huset mer än att de hade en kristallkrona som jag beundrade väldigt. Till vardags var den insvept i ett rosa tylliknande tyg som skydd mot "flugskitar" men när det var kalas kläddes den av och lyste upp hela salen.

4 mars 2009

Sommer

Ikväll har jag återigen sett ett avsnitt, del 6 av 20, av den danska TV-serien Sommer.
Jag läste på nätet att bakom dramaserien står producenten Sven Clausen som tidigare gjort bland annat Taxa, Krönikan och Örnen, serier som jag följde med stort intresse. Danskarna gör ju så fantastiska serier. När det gäller den nu aktuella serien Sommer är jag inte riktigt så imponerad. Jag har då aldrig träffat på en familj med så mycket bekymmer och problem som denna: relationsproblem mellan mor - dotter, tonårsproblematik, drogrelaterat, otrohet och utomäktenskapliga barn, Alzheimers, cancer, problem kring läkarmottagningen och vem ska föra den vidare, villaförsäljning som inte bli av, resa tillbaka till Afrika och Läkare utan gränser eller ej, kärlekstrassel, missfall, ja, det ska möjligen vara i familjen Ewing i Dallas på sin tid.
Där snackar vi också problem.
Men jag ska följa serien några avsnitt till men det brukar sluta med att jag känner mig ganska deppad av allt elände efter varje avsnitt. Vi får se hur länge jag orkar...

Promenad på Järavallen

I dag på förmiddagen lyste vårsolen så förföriskt så att vi kände för att ta en motionspromenad. Tyvärr var blåsten lite för vass där det var öppet för att promenaden skulle bli behaglig så vi bestämde oss för att köra till Järavallen och gå en runda i skogen där det läar lite mer. Vi har ännu inte fått upp flåset tillräckligt så det blev till att välja näst kortaste banan, röda spåret på 3 km, det fick räcka med tanke på att jag nästan inte stuckit ut näsan ur huset på hela vintern för annat än shoppingturer då och då. Detta beror på att jag har lite svårt med den råa vinterluften. Och visst märks det att konditionen står på minus. Vi tog oss dock runt slingan och hann också med att njuta i vårsolen.



Skogen är helt underbar vid den här tiden! Vilken lycka att ha ett sådant strövområde i närheten. Frisk hög skogsluft, fågelkvitter och fina slingor som är jättebra märkta. Härligt att följa årstidernas växlingar här.

1 mars 2009

Stor besvikelse! Men spännande Vasalopp!

Åh, vad vi är besvikna, K. och jag! Kristian Luuk som ny programledare för "På spåret"! Vi är inte alls förtjusta i karlen, har mycket svårt för honom måste jag tyvärr säga. Efter vad jag har hört och förstått är det många i vår generation som tycker som vi. Nu spårar det ur rejält!
Ännu ett program förlorat för oss pga föryngringsivern. Hur tänker de nu där uppe på SVT??
Nu tänker jag inte orda mer om detta, det lönar sig väl inte att protestera ändå, de gör som de vill. Men vi är rejält besvikna.
Lite melodifestival kanske? Ja, själva låtarna vill jag inte kommentera men här känner vi stolthet över den nya fina Malmö-arenan. Äntligen säger vi. Lite trist att det inte fanns någon skånsk artist i pausen mellan omröstningarna utan man fick sätta in Darin. Ja, det är väl inget fel på honom kanske men tex i Göteborg hade man Freddie Wadling och nog hade man kunnat skaka fram en skåning här nere? Men så fick ju småtjejerna sitt...
Första mars, första söndagen i mars = Vasaloppet = vårtecken för oss. Härligt att se starten, lika magiskt varje år när alla åkarna drar iväg. Och alla intervjuer med de mer eller mindre väl förberedda amatöråkarna. Klassiskt och vi blir imponerade, vi som aldrig eller nästan aldrig har stått på ett par skidor. Själv kan jag inte räkna den ynka vecka i slutet av 70-talet när jag under min lärarutbildning blev tvingad att följa med till Geilo i Norge för grundkurs i skidåkning både på längen och tvären + lite om tekniken i backhoppning. Det var en upplevelse bara det! Enda gången i mitt liv som jag stått på ett par skidor om jag inte räknar den dag i småskolan på 50-talet när jag på lånade skidor åkte en runda med fröken och klasskamraterna runt Seminariets övningsskola ute vid gamla vattentornet i Landskrona. Den dagen minns jag inte något av men av Geiloresan desto mer. Men den får jag skriva om en annan gång.
I kväll blir det en Beck-film! Tack och lov är Haber inte utbytt än i alla fall!