På spåret

Vilken utklassning de stod för igår, Johan Wester och Lisa Syrén! 40 - 15 mot Mari Jungstedt och Rickard Olsson. Frågorna var ganska svåra tyckte K. och jag, vi hade inte heller en chans även om vi fick en del poäng. Johan W är ju bara för skicklig! Och tillsammans med Lisa S. är de oslagbara. Jag tror de vinner hela tävlingen.

Vi såg alltså inte hela premiärprogrammet Let's Dance, får kolla på reprisen i morgon. Det är faktiskt riktigt roligt att se kändisarna valsa rundor och inte minst läsa i KvP dagen efter om alla chocker, reaktioner, sammanbrott och sånt. Fast K. är inte så förtjust. Han hade hellre kollat på History Channel eller liknande. Ja, det kan ju vara intressant det med men ibland vill man bara bli underhållen.

Jag har hunnit med att lösa Melodikrysset som vanligt nu i morse. Det påminner mig om att förra veckan fanns en fråga om BeeGees med Staying alive.

K. var och tvättade bilen så jag var helt ensam i huset. Jag kunde inte hålla igen utan blev inspirerad av minnesbilder från Travoltatiden och for ut i discodans med helt egen koreografi!

Ni skulle bara sett! Eller kanske - inte - nu när jag tänker efter.

Men kul var det! Och nu har jag köpt skivan på Ginza. Kan bli mycket disco och gympa till den

Elvis Presley 74 år - om han hade levt

Idag skulle Elvis ha fyllt 74 år.

Kan just undra hur han hade sett ut idag och vad han hade sysslat med.Om man jämför med Tommy Steele, han var min favorit på den tiden det begav sig, som tidigt stoppade in rockgitarren i sitt fodral och ägnade sig åt musikaler i stället så kan det inte hjälpas att man funderar hur utvecklingen hade sett ut för Elvis del.Hade han hållit på höftvickandet i Las Vegas ännu? Eller kanske åkt ut på turnéer i Europa? Kanske rappat eller blivit musikalartist han med?

När jag gick på flickskolan i Landskrona skulle man inte hålla på Elvis, då var det Tommy som gällde. Elvis hade sina tillskyndare på Snackbaren bland knuttar och spättor. Fast lite senare gick jag i smyg över till Elvis fast till en början bara för de lugna låtarna som tex.Love me tender.

Så småningom erkände jag öppet Elvis storhet och flera av hans skivor finns ännu i vår skivsamling. Fast filmerna..... fy farao vilket skräp!!! Utom Jailhouse rock!

Idag börjar lärarna jobba efter jullovet. Hoppas att det blir en trevlig termin!

Väpnat rån här i Billeberga!

Så har det hänt här i Billeberga!
Väpnat rån mot ICA Träffen på måndagseftermiddagen den 5/1 strax efter halv 4. Två maskerade rånare avlossade ett skott i taket ovanför kassan och tillskansade sig en summa pengar och försvann därefter mot Landskrona i en röd BMV kombi i vilken en chaufför väntade. Rånarna sägs vara två unga män. I skrivande stund är rånarna fortfarande på fri fot.
Friden är slut i Billeberga.
Nu får man börja låsa ordentligt om sig i fortsättningen!

I eftermiddags såg vi Forrest Gump, igen. Åh, vilken underbar film! Kan inte låta bli att snyfta lite på slutet. Inte konstigt att filmen fick 6 Oscars på sin tid!

Ikväll blir det Rabalder i Ramlösa på TV, det är tradition med en föreställning med Eva Rydberg från Friluftsteatern i Fredriksdal på Trettondagen.

Mer nostalgi

En händelse som ser ut som en tanke?
Efter gårdagens nostalgimiddag upptäckte vi att ett av TV-programmen hade titeln ”Året var 1959”. Så här vid årsskiftet vimlar det av sådana program som summerar året som gått från olika synvinklar men detta verkade vara intressant eftersom det handlade om 50 år gamla företeelser. Mer nostalgi!! Åter till ungdomsåren igen!

Speciellt fastnade jag för inslaget där Ingemar Johansson vann världsmästerskapet i tungviktsboxning mot Floyd Pattersson, senare kallad Svenske Floyd. Matchen gick ju mitt i natten och jag lyssnade på referatet med örat tätt tryckt mot min lilla transistorradio. Stationen där referatet sändes hette Radio Luxembourg – The station of the stars!
I vanliga fall lyssnade jag här på de senaste rock- och poplåtarna för Sveriges Radio sände på den tiden inte något sådant alls.
Ja, om man inte räknade den allra sista låten varje dag på Grammofontimmen som alltid inleddes med en marsch av någon militärorkester från XXX regemente. Därefter följde en symfoni, sedan en aria, låååång som en dag, ett operettstycke eller två, Postflickorna med Fiolen min eller nåt likvärdigt, och så till sist, om man hade tur alltså, kom LÅTEN man väntat på, exempelvis Living doll med Cliff Richard!! Ibland blev man besviken, det kunde lika gärna vara Käre John med Alice Babs och Charlie Norman.
Sveriges bilradio med C.G. Hammarlund var OK, hans skivval var lite modernare men då var man tvungen att höra en massa trafikinfo och hälsningar till mostrar och farbröder över hela landet innan musiken kom. Fast visst blev det en del Kökspolka, Lilla vackra Anna och Thory Bernards här också.
Men så hade vi förstås Radio Mercur ute i Öresund, startad av NES. Senare fortsatte Britt Wadner och då hette stationen Radio Syd. Här fick man äntligen sitt lystmäte av rock och popmusik stillat!
Vi här nere i Skåne hade förvisso lite tur ändå. Vi hade ju dansk TV på den tiden och där sändes en gång i veckan Pladeparade med Otto Leissner. Det var ungefär som musikvideos fast artisterna agerade inte så mycket som på dagens videor.
Men när jag fick se Cliff Richard spela Living doll, då höll jag på att svimma!!!

Nostalgisk middag

I vår ungdom fanns det ett fik mitt i Landskrona som var mycket populärt och där vi hängde den mesta av vår lediga tid. Det hette Wivex och låg mitt i Ströget nästan mitt emot nuvarande bio Maxim, fast då hette den Grand.
På nedersta våningen fanns ett vanligt konditori men gick man en trappa upp förvandlades stället till ett härligt ungdomsfik med jukebox och allt!
För att få sitta ner måste man beställa något annars kunde man bli utslängd av de barska damerna Brita eller Margareta. Vanligtvis blev det en flaska coca cola med två sugrör, ett till kompisen och ett till sig själv. Var man riktigt stadd vid kassa kunde man beställa en hamburgare med mos + en coca cola! Denna hamburgare var fjärran från dagens McDonald's-meny. Bara tanken på hur god den var får mig att drömma nostalgiskt.
Idag när K. och jag skulle bestämma middagsmat kunde vi inte komma på något som var intressant. Efter all god mat under jul- och nyårshelgen var vi helt enkelt oinspirerade.
Då kom idén: Hamburgare på Wivex-vis och potatismos!
Och så gott det blev!
Här får ni beskrivningen:

Jag börjar med att skala och skiva 2 gula lökar. Jag bryner i lite margarin på lätt värme och rör runt nästan hela tiden så att den inte blir bränd, den ska bara få fin färg. När löken tagit åt sig allt margarinet slår jag på lite vatten så att det puttrar vidare. Salt, grovmald svartpeppar och ett par nypor socker + mer vatten om det kokar helt torrt. När löken är alldeles mjuk och fått mörkbrun färg är den färdig.
Stek hamburgarna på vanligt vis och gör moset klart, det ska vara ganska kryddigt och fast. Så, det är det hela.
Nu lägger jag upp hamburgarna med en rejäl klick senap och ketchup på varje och toppar med den goda löken och så moset bredvid. Idag lägger jag så klart lite sallad bredvid men det var det inte tal om på 60-talet, det åt ingen ändå (decoration only). Idag tar jag hellre isvatten till men om jag skulle hålla stilen blev det så klart coca cola.
Rekommenderad musik till maten: What do you want to make those eyes at me for? med Emile Ford eller något med Elvis.
Det här mina vänner är hamburgare för en fyrtitalist, inget tjafs med räksallad, rostad lök och sånt!

Utvärdering av 6 månader som pensionär!!

Som gammal lågstadielärare är jag van vid att man ska utvärdera alla arbeten. Så här vid årsskiftet känner jag att det är dags att utvärdera mina första sex månader som pensionär.
När jag startade denna blogg (på annan plats) ställde jag en del frågor som jag tänkte skulle besvaras.
Fråga #1 Är det sant att en pensionär alltid är upptagen och har massor att göra?
Detta trodde jag i min enfald bara var nys. Så klart skulle man ha maaassor av tid nu när man inte hade jobbet som nödvändigt störande inslag i fritiden. Men så är det icke! Tiden räcker helt enkelt inte till för allt vad som ska utföras och då beror det inte på att jag jobbar långsammare nuförtiden. Men jag ska ju göra så mycket som jag inte hann med tidigare, sånt som man skjuter upp och nu är det dags att ta tag i allt det där. Felet är bara att jag börjar i föör många ändar och följden blir att jag har för mycket på gång - som vanligt.
Sen visar det sig också (vilket jag iofs själv visste redan) att jag är väldigt svårstartad på morgonen när jag inte har något tvång på mig. Kan gå runt och dra hur länge som helst här hemma utan att något speciellt blir gjort.

Fråga #2: Är det sant att en pensionär känner sig "inte-behövd"?
Nej! K. och jag är glada att kunna ställa upp när tex barn och barnbarn behöver oss.

Fråga #3: Är det sant att en pensionär måste gå med i en pensionärsförening och lära sig spela boule?

Ännu känner jag ingen större press och har heller inte fått någon förfrågan/inbjudan. Men jag tror nog att vi avvaktar... Det finns så mycket annat som upptar min tid.

Fråga #4: Är det sant att vi pensionärer måste göra en tulpanresa till Holland eller en resa till Gardasjön?

Hoppas inte det är dags för det ännu! Det känns som det är resor vi vill undvika i det längsta... Men min forna kollega A. tyckte att vår Alsace-resa i höstas var snubblande nära. Ja, det är kanske sant till viss del Här får man se upp, det är nog nära pensionärsvarning!! ;-) Men iofs försöker vi undvika sådana resor där man måste fösas runt i stor grupp efter en ledare som håller upp ett plakat med texten: Följ-mig-så-kommer-du-på- rätt-buss-till-hotellet! Bra så klart att de finns men ack så trist.

Men... skämt åsido! Många jag talat med bävar för att gå i pension. Gör inte det!! Jag känner det som om jag börjat ett nytt liv, en ny fas med nya möjligheter!! Bestämmer själv, ja så klart tillsammans med K. hur våra dagar ska se ut. Inget tvång. Kan sitta uppe och se sena filmer om vi vill. Kan köpa restresor med mycket kort varsel. Kan sticka till Danmark eller Tyskland när andan faller på. Kort sagt, ett fritt och härligt liv. Jag har ju till och med blivit egen företagare med min firma Pyssel & Pynt. Otroligt! Förutsättningarna är förstås att vi får vara friska. Vi har ju den turen hittills och det är vi oändligt tacksamma för. Vi är glada pensionärer!!

Tripp till Burg a. Fehmarn

Idag har K. och jag varit i Tyskland. Vi körde genom Danmark till Rödby och tog färjan (45 minuter) över till Puttgarden. Jag hade lite affärer till Pyssel & Pynt att ordna där och då valde vi att åka idag, fredag den 2 januari. Vi tänkte att det skulle vara lugnt och inte så mycket folk i affärerna så här direkt efter nyårshelgen. Våra beräkningar visade sig stämma ganska väl och vi slapp trängsel i de flesta butikerna.

Efter uträttat ärende i Burg handlade vi lite på Stolz, Aldi, Plus, EDEKA med flera butiker. Det var full rea i alla affärerna.

Uppe i restaurangen på Border shoppen åt vi lunch, jag valde en underbar gulaschsoppa och K. tog en Krackauer, hans favoritkorv.

Väl ombord på Prins Richard igen (vi ville lämna Tyskland så pass tidigt så att vi skulle slippa mörkerkörning hem) var vi kaffesugna och köpte var sitt krus kaffe och wienerbröd till. Hör och häpna: Sjöpris 10,27 €!!! Kaffe och var sin kaka!?

Man kan gott säga att det är hutlöst. Inte konstigt att så många packar upp egna kaffetermosar och medhavda mackor i cafeterian. Ja, nu är vi ju som tur är medlemmar i Shoppingklubben så vi fick hela 1,14 € i rabatt!!

Tusen tusen tack för det Scandlines. ;-))