Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser

Jag har nyss avslutat Håkans Nessers "Maskarna på Carmine Street".

Nu är det så, måste jag tillstå, att det faktiskt var länge sedan jag hade riktigt tid och ro att slå mig ner med en skönlitterär bok.

Jag har faktiskt varit riktigt avundsjuk på de som hinner läsa alla de aktuella nyutkomna alster som recenseras på kultursidorna. Trodde i min enfald att bara jag blir pensionerad, då ska jag läsa allt annat än den pedagogiska litteratur och de kompendier som erfordrades/som man borde läsa i mitt yrke, då skulle jag få tid att läsa allt som jag själv valde att läsa. Jag som varit en bokmal tidigare och nu har jag inte läst en skönlitterär bok på :

Schhhh åravis.

Ja, jag skäms för att säga det men jag har inte haft tid, eller ork kanske!! Så är det!
Maskarna på Carmine Street var den andra boken av Håkan Nesser som jag läst. Den första var "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" och jag har även sett filmatiseringen av den. Gillade författaren (har väl precis som andra sett van Veeteren också) och testade därför min"comeback" som läsare på just denna bok.

Jag tyckte om den. Nästan sträckläste den. Spänningen byggdes upp hela tiden och jag kunde inte lägga från mig boken, ville veta hur det skulle bli. Nej, det är ingen deckare, hellre en psykologisk thriller med paraspykologiska inslag (heter det så, är inte van att recensera).

Men, detta gav mersmak.

Nästa bok blir dock en ljudbok som jag köpt. Eller en annan som jag köpte för ett tag sedan när jag läst "Flyga drake" (se där, jag har ju läst något ändå), "Tusen strålande solar".