20 juli 2009

Vad gjorde du den 20 juli 1969?

I mars 1969 fick vi en liten dotter. Hon var inte sådär speciellt intresserad av att sova på nätterna. Vi fick turas om att gå upp och mata/trösta/vagga/sköta om henne flera gånger om natten.
Den 20 juli bestämde vi oss därför att vi tre tillsammans skulle "rymdvaka", vänta in månlandningen och se det historiska ögonblicket. Med lilltjejen på en stor kudde och vi föräldrar intill uppkrupna i soffan fick vi så småningom efter alla förberedelser i Houston se när The Eagle landade på Stillhetens hav.
Åh, fantastiska ögonblick!! Detta som hittills ansetts som det omöjliga, resa till månen! Och nu satte Neil Armstrong som första människa ner sina fötter här. Gjorde det otroliga.
- One small step for (a) man, one giant leap for mankind!
Vi såg dem gå på månen, det såg ut som om de dansade och hoppade. Och vi häpnade.
Och vi tyckte lite synd om Michael Collins som var såå nära men aldrig fick dansa på månen. Han var ju kvar i omlopp för att så småningom ta de två kompisarna Buzz Aldrin och Neil Armstrong tillbaka till moder jord.
Det var en magisk natt. Det började redan dagas när vi gick till sängs och det var svårt att somna efter denna omtumlande upplevelse. Men vad gjorde väl det?
Vi tre hade ju fått vara med om den unika händelsen. Människan hade landat på månen!!
The Eagle had landed on the moon!

3 kommentarer:

  1. Tyvärr var jag inte född då, men har sett en del på TV om månlandningen. Helt fantastiska bilder! Önskar att man fått vara med om detta magiska ögonblick i verkligheten!
    Kul att läsa om dina/era minnen.
    Kram Anna
    Hälsa mannen!

    SvaraRadera
  2. Känner igen din beskrivning. Vi tyckte att allt var så overkligt. Nu har man blivit lite blasé. Vid frukostbordet igår morse sa herrn:
    nu ska det göras försök att landa på Mars, Månen blir s.k. mellanstation. Jaså, blev mitt svar, vilket blev inledningen till en längre diskussion om hur vi tar till oss vad som händer i världen.
    Min personliga uppfattning är att vi kan stanna på jorden och använda pengarna till att göra den bättre för oss som bor på den. Oss går det ingen nöd på, men lyfter vi blicken lite - det finns mycket elände i världen. Ekonomiska resurser är det som oftats saknas.
    Rymdforskningen har, inte att förglömma, givit mänskligheten mycket.
    Idag åker jag ut till min Polar. Skall vara där i 3 dagar. Det har varit så mycket en tid, nu längtar jag efter ensamhet. Knäppt, tycker några i min omgivning. Vi har olika behov.
    När jag kommer hem skall jag visa dig rosor i massor. Var på rosornas dag den 3juli på Fredriksdal i Helsingborg. Såg föresten Lorden från gränden där. En fars som var rolig.
    Ha det så bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  3. I motsats till de flesta har jag inte ens en vag minnesbild av vad jag gjorde då. Jag minns Kennedy-morden, både -63 och -68 och till och med Dag Hammarskölds död - men detta? Det är tomt. Jag minns att jag var ganska sval inför detta och undrade vad poängen var med att landa på månen. Det gör jag fortfarande.

    Det jag minns från -69 är höststormen. En närmast biblisk storm som slet taken av husen hemma i Solna.

    // Viola

    Rosor är underbara. Kommer just från Krapperups Slott där det just nu är ett sådant överdåd att man blir alldeles tagen. På månen växer inga rosor.

    SvaraRadera