Minnen från Växthuset i Tullstorp

I en av de bloggar jag följer skriver författaren i varma ordalag om Växthuset i Tullstorp.
Igår var K. och jag där i ett ärende och som vanligt när jag är där kom minnena över mig. Det finns en dikt som är skriven av Verner von Heidenstam och några ord :....där barn jag lekt.... och de dyker alltid upp i huvudet när jag är där. När jag var sådär 4-5 år bodde jag i det lilla vita huset som ligger granne med växthuset. Där fanns inga barn att leka med så jag brukade gå in till farbror Bertil som ägde handelsträdgården på den tiden. (Han är förresten far till nuvarande ägaren. Sonen föddes inte förrän senare och då hade vi flyttat därifrån.). Det var spännande att vara i växthusen och andas in alla goda dofter där, de solvarma tomaterna minns jag speciellt, den fuktiga jorden och så naturligtvis doften av alla pelargoner. Lite skrämmande var de stora cementkaren med vatten mitt i växthusen, de var gröna av alla alger som bildats där i fuktigheten.
Ibland fick jag hjälpa farbror Bertil med att krusa kräppapper som han sedan dekorerade krukorna med. Av honom lärde jag mig namnen på många prydnadsväxter, skillnaden på en vanlig pelargon och den engelska och han brukade förhöra mig på alfabetet och kolla hur långt jag kunde räkna.
Ibland kilade jag in i bostadshuset och pratade med hans fru, tant Elsa och Brita som jag tror var Bertils syster. Där fanns det alltid en god "flätebit" eller bulle i kakburkarna och om jag sjöng en bit fick jag smaka. Jag minns inte alls hur där såg ut inne i huset mer än att de hade en kristallkrona som jag beundrade väldigt. Till vardags var den insvept i ett rosa tylliknande tyg som skydd mot "flugskitar" men när det var kalas kläddes den av och lyste upp hela salen.