Är man pensionär så är man. Och då om inte förr så ska man iväg till detta köp-Mekka. Hittills har jag klarat mig från denna utflykt som nästan varit ett rött skynke för mig. Man har ju sett reportage på TV och läst i pressen om hiskliga köer och trängsel så jag har faktiskt inte heller haft lust att komma dit.
Jag såg en annons från Göran Starcks resor, man kunde åka på en dagstur för 175 kr och eftersom nu K. som redan är van pensionär, totalvägrade att följa med bokade jag en resa för mig själv . Ja, efter en vecka anslöt en kompis också, lite bättre att vara två än att sitta själv tänkte jag.
Sitta själv hade jag i alla fall inte behövt göra ändå, bussen var fullsatt med likasinnade mer eller mindre äldre damer och faktiskt två herrar också, förmodligen ditkommenderade.
Efter två timmars resa anlände vi till Ullared och fick nästan fem timmar på oss att shoppa loss.
Wow! tänkte jag. Måste säga att jag blev positivt överraskad och mina farhågor stämde inte alls in. Kanske var dagen väl vald, de mera erfarna shopparna sa att tack vare det inte var lönehelg eller barnbidragsdags var det inte såå mycket folk där. Skönt!
Jag är väl inte så uthållig ändå som jag trodde när det gäller att shoppa, efter 2 1/2 timme var jag ganska nöjd. Ändå hade jag inte handlat så vansinnigt mycket. Och prova kläder hade jag inte alls lust med. Som tur var fanns en liten kaffehörna där man kunde sätta sig och studera folk.
Det fanns flera outlets, små matställen och restauranger och till och med ett hotell i området.
När det var dags för hemfärd samlades alla damerna med alla sina gula plastkassar vid bussen och Göran, vår chaufför, lastade in allt med precision och vana. Det vackra vårvädret från morgonen hade nu förvandlats till snöyra och det var mörkt och grått.
Konstaterar att jag är glad att gjort denna resa, det var riktigt roligt och jag skulle inte dra mig för att åka dit igen, kanske till hösten. (Nu vet jag att min förra kollega A. skrattar för sig själv och mumlar något om tulpaner....)
Det låter som om resan och upplevelsen var det viktiga, vilket gläder mig. Jag är nämligen in i själen trött på shoppingcenter.
SvaraRaderaGrundfelet är att vi så lätt förväxlar behov och begär. Det är lätt hänt. Reklamindustrin arbetar intensivt, 24 timmar om dygnet, år ut och år in, för att bringa oss till detta tankefel. De stjäl vår längtan och säljer den sedan tillbaka till oss. Till överpris.
För reklam handlar om längtan. Det är nog det som gör att reklam och stalinistisk konst faktiskt kan påminna om varandra. Det är samma tindrande ögon, samma förväntan, samma bild av världen, inte den värld som är, utan den som vi längtar efter. Kanske är det därför som utopierna har dött ut: förr tog begärets energier ofta en politisk form: nu har de förvandlats till banal konsumism. Och bak den nutida reklamens idealmänniskor anar jag en lycklig sovjetmedborgare uppflugen på en glänsande traktor.
Hellre Landskronas traditionellt icke-inglasade småaffärer än Heron City eller Center Syd. Men det är klart; Titta på folk och byta miljö är alltid roligt.
He, he, he! Tänk så väl du känner mig!
SvaraRaderaKommer det en redogörelse för inköpen?
Det hade varit kul att se vad du fyndat.
För jag antar att du gjorde fynd. Jag känner ju dig...
Hälsa mannen (som sorgligt nog inte följde med :))
Kram, Anna