Luciadagen och "release party"

På Luciadagens morgon bakade jag lussekatter. Tog med mig tre stycken små rackare till lasarettet. Tänkte att jag skulle försöka locka K att äta lite. Hans aptit är mycket liten just nu, det är jag inte van vid. Han är annars en väldigt matglad person som kan äta i princip när som helst när det bjuds.

Jag bröt en bit av en lussekatt, cirka en tredjedel, och gav honom och med möda tuggade han i sig den och drack lite saft till. Jag fick en känsla av att han gjorde det bara för att göra mig glad. Sen orkade han inte mer.

Men, jag såg det ändå som ett litet framsteg, han åt fast föda och det har jag inte sett på länge. Huvudnäringen under denna tid har ju varit någon vit eller brunaktig vätska som långsamt sipprat till honom genom ett tunt plaströr.

Kort som jag gjorde till värdparet.

Den 28 augusti skrev jag ett inlägg om "Det vackra huset på Möllebergsbacken".
Jag berättade om en journalist som heter Erik Magnusson som höll på att skriva en bok om hotell Mölleberg.

Ur Helsingborgs Dagblad har jag kopierat följande:
Publicerad 11 december 2009 kl. 22:37
Uppdaterad 12 december 2009 kl. 00:45

Funna brev – nyckel till Mölles turismhistoria
2005 hittas 307 gulnande brev bakom en av innerväggarna i Hotell Mölleberg. Det blev startskottet för journalisten Erik Magnussons resa tillbaka i tiden genom Mölles över hundraåriga blomstrande turismhistoria.

MÖLLE. – Det var aldrig tänkt att bli en bok av det hela, men ju mer jag grävde och ju fler gamla bilder som dök upp så var det oundvikligt, säger Erik Magnusson när han tar emot i sin lägenhet, i det hus som förr var Hotell Mölleberg.
Det var för fem år sedan, när hotellet förvandlades till bostadsrätter, som hantverkarna gjorde ett fynd i en av innerväggarna. En lunta gamla brev, alla daterade 1929, hittades och överlämnades i händerna på Erik Magnusson som strax därpå skulle flytta in.
Breven visade sig vara 1929 års samlade korrespondens mellan det populära hotellet och dess, ofta långväga, gäster, vilket fick Erik Magnussons journalistiska nyfikenhet att hoppa igång.
– Det började med breven, men sedan växte det till en större berättelse om turismen i stort här i Mölle, säger han.
Dagen till ära har ett drygt tjugotal personer med koppling, på ett eller annat vis, till hotellet och arbetet med boken bjudits in för en presentation av det slutgiltiga innehållet.
I publiken sitter exempelvis Paul Gydmer, vars farmors mor var den så kallade "gröna änkan" som på 1880-talet först drog igång den verksamhet som de kommande hundra åren skulle ståta som bland annat värdshus, hotell, discotek, galleri och slutligen bostadsrätter.
Några stolar bort sitter Marie– Anne Stoltz vars morfar förekommer på en del bilder i boken.
– Han var hotellets chaufför och var en lustig figur, säger hon och småskrattar när en svartvit bild visas där hennes morfar i sin ungdom står på händer på ett bilflak.
Totalt i boken finns cirka femhundra bilder, trehundra som aldrig tidigare funnits att tillgå offentligt, med tillhörande berättelser och anekdoter.
– På en bild från 1880 på Möllebergsbacken här utanför syns några fiskestugor, men bara tjugo år senare var hotellen på plats, det säger en del om utvecklingen på den tiden, säger Erik Magnusson.
Som avslutning får Lars Järwall från landsarkivet i Lund motta de drygt 80 år gamla breven.
– Det är en fantastisk samling brev, som vi ska ta om hand väl på arkivet, säger han.
Oskar Sjölander oskar.sjolander@hd.se

I fredags var jag alltså inbjuden till Mölle på "release party", smörgåstårtor, bubblor, kaffe och kaka, och fick höra Erik själv berätta historien bakom bokens tillkomst.
Det som var extra roligt var att vi som på något sätt bidragit med material till boken erhöll ett dedikerat exemplar av densamma.
Fantastiskt roligt!!

Det går framåt!

Tack alla för värmande och omtänksamma inlägg! Känns skönt.
Nu har K lämnat IVA och befinner sig på vanlig avdelning. Han kämpar på med att komma tillbaka till livet och till oss.
Det tar lååång tid det här och vi tror inte han kan komma hem till jul. Läkaren talar om en månad eller möjligen mer innan det kan bli av...

Vi är helt imponerade av personalen på IVA-avdelningen. Vilka underbara människor! De tar ju faktiskt hand om oss i familjen också, tröstar, ger råd, pysslar om.
En sak jag gillar är att de skriver dagbok som patienten sedan får med sig när det är dags att lämna IVA. Tänk själv att ligga nersövd i 14 dagar och inte ha en aaning om vad som inträffat under tiden. De har även tagit några foton men dessa lämnas inte förrän det är dags för återbesöket.
Men än så länge är det långt dit men vi fortsätter att ta en dag i taget och glädjas åt de små framsteg som vi ser.

Första Advent

Tänk att det redan är Första Advent! Ute känns det ibland som tidig vår och idag har solen tittat fram och lyst upp lite.
Idag kommer "alla våra töser" hit och vi ska ha en trevlig pysseldag tillsammans. Det är våra två döttrar, tre barnbarn och flickvännen till vårt barnbarn Linus.
Jag har dukat fram massor av olika sorters papper, saxar, stansar, klister mm mm, här ska skapas! Förmodligen åker kameran också fram så det kommer säkert några bilder senare.

Annars är det tråkigheter här. Det har blivit långt mellan bloggandet, K. min man, är allvarligt sjuk och ligger sedan 12 dagar på lasarettet i Lund, intensivvård, så han är helt nersövd hela tiden. Jag åker så klart och hälsar på en stund varje dag. Men det är tufft att se sin man och livskamrat sedan vi var tonåringar ligga sjuk på detta viset. Men vi tar en dag i taget och tar vara på de små små framsteg som han gör.
Och personalen där är underbar!

Novemberblomster i gräsmattan

I ett par dagar har vi haft strålande solsken, svaga vindar och minst 10 plusgrader. I går morse när jag drog upp persiennerna fick jag syn på några vita prickar i gräsmattan. Först trodde jag att det var något som kommit in med den stora stormen för några dagar sedan men när jag gick ut såg jag att det var nyutslagna tusenskönor.

När jag hämtade morgontidningen i brevlådan kändes luften nästan som en ljummen vårdag och på avstånd hörde jag en talgoxe med sitt envisa ti-tu, ti-tu, ti-tu...

För några ögonblick kände jag en enorm lyckokänsla när jag så oförberedd fick en förkänsla av kommande vår och värme trots att vi är i november månad. Men som man säger, underbart är kort..., det är bara en en liten glimt av vårvärme som vara ett par dagar. Snart är det dags för gråare och tristare dagar igen.

Kryssningsfartygets stora test

Idag läste jag en fantastisk historia i HD (Helsingborgs Dagblad, Landskronaupplagan).

Royal Carribean Cruise Line har just fått levererat sitt senaste kryssningsfartyg Oasis of the Seas från ett varv i Åbo och på väg till sin hemmahamn i Fort Lauderdale kan det inte gå genom Öresund som tydligen är för grunt utan det måste gå genom Stora Bält.

Oasis of the Seas kan ta 6400 gäster och är för närvarande världens största kryssningsfartyg.

Fartyget är 72 meter över vattenytan och det måste passera under Storabältbron som har en segelfri höjd på 65 meter!

Hur löstes detta? Jo, man kunde tydligen sänka skorstenen, passera när vattenståndet är som lägst omkring midnatt samt köra med högsta möjliga hastighet, nästan 23 knop. Med alla dessa åtgärder hade man 25 centimeter tillgodo!!

Jag är glad att jag inte var med på denna "seglats"!

Dock är jag och K. lyckliga över att ha varit med på en av RCCLs lyxkryssningar i Karibien under en julvecka 1991. Fartyget hette Sovereign of the Seas och var då världens största kryssningsfartyg. Det hade plats för 2282 passagerare och besättningen var på 814 man. Vi tyckte det var otroligt stort och lyxigt men utvecklingen har gått framåt (?) måste man säga...

http://www.royalcaribbean.com/home.do

Något jag verkligen uppskattar med att vara pensionär är att jag verkligen har tid att laga mat. Och då menar jag vanlig enkel klassisk husmanskost.

Vi försöker att tillsammans göra upp matsedel för minst en vecka i taget, ibland längre, det beror på vilka råvaror som finns i frysen. Det blir bättre variation på kosthållningen och man slipper den eviga problemfrågan varenda dag: - Vad ska vi hitta på till middag?

Detta innebär inte att jag står och lagar mat jämt, kokar, steker, bakar. Nej, men ibland får jag lust att slå till på riktigt, ta en dag vid spisen och laga massor av mat . Så skönt att ha klart och bara plocka fram när det behövs. (Till exempel ska jag ställa ut på en hantverksmässa nästa helg.)

I går var det en sådan dag. På menyn stod det stekt sillfilé, hemlagad potatismos och rivna morötter. Och så blev det.

Men jag hade också en härlig bit benfri högrev och av den blev det en riktig skånsk kalops som vi ska ha till middag idag. Dessutom kokte jag en ungersk gulaschsoppa med massor av paprika och potatistärningar, lök och kummin men den ska sparas i frysen tills nästa vecka.

Nu i eftermiddag har jag varit i uterummet och skött om mina växter. Frostnätterna är förbi och temperaturen på dagarna är en 9 - 10 plusgrader utomhus så än får jag vattna några krukor lite försiktigt. Jag har börjat förbereda övervintringen för växterna, ordnat stora papplådor som jag isolerar med tidningar och sådana där små frigolitkrusiduller som kommer med leveranserna till min firma. Lite längre fram ska jag "bygga" ett litet plasttält och ställa in en frostvakt så får vi se hur det går under vintern.

Första frostnatten och Ansiktsbehandling lyx

När jag drog upp persiennerna i morse och tittade ut var gräsmattan alldeles vit! Första frostnatten hade nått oss. Ja, det dröjde inte länge förrän solens strålar smälte bort frostgnistorna men i alla fall. Nu är det höst på riktigt. Jag är så glad att jag inte blev tagen på sängen och måste rusa ut och plocka in krukor från trädgården och rädda vad som räddas kan som jag brukar få göra. Vi har ju varit ute i riktigt god tid i år och kan ännu njuta av blomsterprakten på vår altan. När jag öppnar dörren ditut möts jag av den ljuvliga lavendeldoften...

Av mina döttrar fick jag som 65-årsgåva ett presentkort på ansiktsbehandling och massage på salong Maderma här i Landskrona. Nu kände jag att det var dags att sköta om mig och min hud efter sommarens solande och uteliv. Hela 100 minuters behandling med rygg- och nackmassage, ansiktsbehandling med guldmask, plockning av ögonbryn och så färgning av ögonbryn och fransar, handmassage mm mm... Åh så härligt att bara ligga och bli ompysslad och höra lugn musik runt omkring. Tusen tack till döttrarna för denna trevliga present! Det här måste jag göra om igen.
Men en sak märkte jag. Jag måste lära mig att koppla av. Jag kände att jag spände mig trots att jag hade alla möjligheter att bara slappna av, måste träna på detta. För min del tror jag att jag är så van att alltid hålla igång, hålla på med något, gärna två saker åt gången, så att till slut märker jag inte att kroppen alltid är på helspänn. Att jag nästan blir rastlös om jag sätter mig och gör ingenting alls. Som sagt, detta måste jag träna mig på.