I går morse när jag öppnade ytterdörren för att rista badrumsmattan hörde jag talgoxens "tsi tu, tsi tu" alldeles i närheten av vårt hus! Jag är inte sån där kännare på fågelläten men just talgoxen, bofinken, näktergalen och några till är jag säker på. Fast talgoxen lär ha rationaliserat bort en del av sitt typiska lockrop, förr lät den tsi tsi tu, tsi tsi tu.
Typiskt, allt ska gå så fort nuförtiden. Men glad blir man när man hör den.
Som nybliven pensionär har jag äntligen tagit mig tid att läsa skönlitteratur. Det blir annars en massa faktaböcker och facklitteratur, det finns så mycket man vill veta mer om.
Just nu håller jag på med Cecilia Hagens Kulla-Gulla stretar vidare, en lägesrapport vid 60+-
Jag läste Kulla-Gulla i övergångsåldern - eller Nu fyller alla duktiga flickor 50 när jag nollade förra gången och tyckte den var mycket rolig och träffande eftersom Cecilia H. och jag tillhör samma generation och har liknande referensramar till omvärlden under vår uppväxttid.
Den jag läser nu har väl en lite mörkare ton men fortfarande kan jag brista ut i skrattattacker över vissa företeelser och ordvitsar eller nicka instämmande om vissa fenomen som jag så väl känner igen.
Författaren kallar oss 60+ för Kulla-Gullor just för att vi 40-talisttjejer växt upp med Martha Sandvall-Bergströms duktiga Kulla-Gulla. Hon var på den tiden det rådande idealet med sitt ostyriga blonda hår och sin duktighet. Och just detta att man alltid skulle vara så himla duktig har hängt med, från början kanske som ett rättesnöre men senare i livet som ett självpåtaget tvång som jag nu äntligen kan skaka av mig.
Jag återkommer till boken när jag läst klart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar