Efter gårdagens nostalgimiddag upptäckte vi att ett av TV-programmen hade titeln ”Året var 1959”. Så här vid årsskiftet vimlar det av sådana program som summerar året som gått från olika synvinklar men detta verkade vara intressant eftersom det handlade om 50 år gamla företeelser. Mer nostalgi!! Åter till ungdomsåren igen!
Speciellt fastnade jag för inslaget där Ingemar Johansson vann världsmästerskapet i tungviktsboxning mot Floyd Pattersson, senare kallad Svenske Floyd. Matchen gick ju mitt i natten och jag lyssnade på referatet med örat tätt tryckt mot min lilla transistorradio. Stationen där referatet sändes hette Radio Luxembourg – The station of the stars!
I vanliga fall lyssnade jag här på de senaste rock- och poplåtarna för Sveriges Radio sände på den tiden inte något sådant alls.
Ja, om man inte räknade den allra sista låten varje dag på Grammofontimmen som alltid inleddes med en marsch av någon militärorkester från XXX regemente. Därefter följde en symfoni, sedan en aria, låååång som en dag, ett operettstycke eller två, Postflickorna med Fiolen min eller nåt likvärdigt, och så till sist, om man hade tur alltså, kom LÅTEN man väntat på, exempelvis Living doll med Cliff Richard!! Ibland blev man besviken, det kunde lika gärna vara Käre John med Alice Babs och Charlie Norman.
Sveriges bilradio med C.G. Hammarlund var OK, hans skivval var lite modernare men då var man tvungen att höra en massa trafikinfo och hälsningar till mostrar och farbröder över hela landet innan musiken kom. Fast visst blev det en del Kökspolka, Lilla vackra Anna och Thory Bernards här också.
Men så hade vi förstås Radio Mercur ute i Öresund, startad av NES. Senare fortsatte Britt Wadner och då hette stationen Radio Syd. Här fick man äntligen sitt lystmäte av rock och popmusik stillat!
Vi här nere i Skåne hade förvisso lite tur ändå. Vi hade ju dansk TV på den tiden och där sändes en gång i veckan Pladeparade med Otto Leissner. Det var ungefär som musikvideos fast artisterna agerade inte så mycket som på dagens videor.
Men när jag fick se Cliff Richard spela Living doll, då höll jag på att svimma!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar