How time flies!!

En sak som jag kan konstatera är att tiden flyger iväg!
Man har ju alltid hört att tiden går så fort ju äldre man blir och det stämmer verkligen.
Det var ju jul alldeles nyss och skolorna hade jullov och nu är det snart dags för sportlov. Visserligen har jag plockat undan alla julsaker i lagom tid till Tjugondag Knut men jag har faktiskt inte plockat ner julgardinerna än, får göra det idag.
Jag talade med min förra kollega F. som gick i pension i julas, hon säger att hon ännu inte vant sig vid att vara pensionär, tror hon har jullov ännu.
Jag vill minnas att tiden mellan vårterminsstarten och sportlovet var drygt när jag ännu var aktiv lärare, nu känns det som: - Va, är det lov nu igen?

Igår åkte K. och jag över till Helsingör. Kände att shoppingnerven måste stimuleras lite.
- Är det lönt nu när kronan är så svag? frågar ni er säkert.
Nej det är inte för lönsamheten som vi tar bilen över via Helsingborg (vi har Autobizz 340 kr ToR), det är för omväxlingen och upplevelsen. K. fick välja om vi skulle åka över bron till:
1: Fields, 2: Hundige storcenter, 3: Prövesten utanför Helsingör.
Ja, han valde såklart Prövesten, minsta köpcentret och kortaste vägen. Ni minns säkert att han inte älskar sådana utflykter precis.
Vi handlade inte så mycket, lite danskt bröd och pålägg, lite pysselsaker och annat smått och gott till mig och en "lille en" till K.
När vi var tillbaka på svenska sidan gjorde vi ett besök på den nya stormarknaden ICA Maxi i Råå, eller på Råå som det kanske heter. Och den är verkligen stooor, känns som det skulle behövas en GPS för att hitta rätt där. Men så fin och fräsch! Och vilket utbud!!
Ja, nu klarar jag mig ett tag när jag sett mig om i några affärer och det var skönt att slå sig ner hos den fyrbente vännen framför TVn och se kvartsfinalen i På spåret.
I kväll är det final i Körslaget, spännande kamp mellan Hanna och Erik! Jag som trodde Robert Wells skulle vinna och så blev han utslagen för ett par omgångar sedan. Nu hoppas jag på Hanna!

Bröllopsdag och korvgryta

K. och jag har blivit riktigt ordentliga den senaste tiden. Vi planerar våra middagar genom att skriva veckomatsedel! Jag skriver sedan ut den på ett papper som liknar en dokumentrulle och sätter upp den på anslagstavlan. Snyggt och prydligt.
Vad vinner vi på detta då? Jo, först och främst står jag inte som ett levande frågetecken när K. frågar vad det blir till middag.
Sedan är vi båda mästare på att handla hem mat när det är extrapriser och fylla frysen eller om jag ska vara ärlig frysarna, för vi har en box i garaget också.
Sen har jag oftast noll koll på vad där finns i den och så blir det bortglömt.
Men nu är det ordning och reda!
Först kollar vi vad som finns hemma och sedan gör vi veckomatsedel efter det. K. handlar oftast färskvarorna, på så vis kommer han ut ur huset en stund varje dag också.
Nåväl, denna vecka inleddes med en korvgryta . Den innehåller potatis, brysselkål, palsternacka, morötter, purjo och falukorvsskivor och kokas på en god fond som jag hade i frysen. K. var snäll och skalade alla grönsakerna och sedan var maten snabbt klar.
Då, då kom vi på dagens datum! 26 januari.
Idag för 46 år sedan stod vi framför prästen i Sofia Albertina kyrka i Landskrona och sa ja till varandra. Och det firade vi med korvgryta!!
Men det var faktiskt inte vilken korvgryta som helst kan jag berätta. Grundreceptet lärde jag mig för inte mindre än 50 år sedan av min hushållslärare på Flickskolan i Landskrona. Och grytan var faktiskt både god och nyttig!
Vi får väl fira lite mer i kväll också med ett gott glas rött vin.

Cecilia Hagens Kulla-Gulla och talgoxekvitter

I går morse när jag öppnade ytterdörren för att rista badrumsmattan hörde jag talgoxens "tsi tu, tsi tu" alldeles i närheten av vårt hus! Jag är inte sån där kännare på fågelläten men just talgoxen, bofinken, näktergalen och några till är jag säker på. Fast talgoxen lär ha rationaliserat bort en del av sitt typiska lockrop, förr lät den tsi tsi tu, tsi tsi tu.
Typiskt, allt ska gå så fort nuförtiden. Men glad blir man när man hör den.

Som nybliven pensionär har jag äntligen tagit mig tid att läsa skönlitteratur. Det blir annars en massa faktaböcker och facklitteratur, det finns så mycket man vill veta mer om.
Just nu håller jag på med Cecilia Hagens Kulla-Gulla stretar vidare, en lägesrapport vid 60+-
Jag läste Kulla-Gulla i övergångsåldern - eller Nu fyller alla duktiga flickor 50 när jag nollade förra gången och tyckte den var mycket rolig och träffande eftersom Cecilia H. och jag tillhör samma generation och har liknande referensramar till omvärlden under vår uppväxttid.
Den jag läser nu har väl en lite mörkare ton men fortfarande kan jag brista ut i skrattattacker över vissa företeelser och ordvitsar eller nicka instämmande om vissa fenomen som jag så väl känner igen.
Författaren kallar oss 60+ för Kulla-Gullor just för att vi 40-talisttjejer växt upp med Martha Sandvall-Bergströms duktiga Kulla-Gulla. Hon var på den tiden det rådande idealet med sitt ostyriga blonda hår och sin duktighet. Och just detta att man alltid skulle vara så himla duktig har hängt med, från början kanske som ett rättesnöre men senare i livet som ett självpåtaget tvång som jag nu äntligen kan skaka av mig.
Jag återkommer till boken när jag läst klart.

Pysselhelg med Malva

Den här helgen har yngsta barnbarnet Malva, 3 år, varit hemma hos oss när mamma och pappa jobbade. Vi har hunnit med mycket roligt. Hon är mycket glad för att pyssla, precis som storasyster Embla. Hon tyckte det var kul att måla med vattenfärger och det blev så småningom två fina tavlor att ta med hem.

Sedan har vi jobbat i en liten bok där hon fick rita och måla med kritor och tuschpennor och klistra in klistermärken. Resultatet blev en hel liten saga till slut med bilar och födelsedagskalas, Nalle Puh, hjärtan och lite till. Det tyckte hon nog var allra roligast. Vi hann också med lite modellera, sjunga och läsa saga och lite annat.

Mormor och morfar har däremot inte hunnit med något annat än Malva men vad gör väl det?

Vi gör ju vad vi vill alla andra dagar.

En bra dag!

Idag har det varit en bra dag!
Temat i denna veckans frågetävling "Skånemästaren" på Radio Malmöhus har varit Engelska deckare.
Jag blev ju ganska sugen direkt att ringa och försöka komma med i programmet och gjorde så redan på tisdagen men då blev det inget. Men idag kom jag fram och fick prata med Claes Westinger och så småningom ringde han också upp i programmet och jag VAR MED!!!!
Jag har ju alltid varit väldigt förtjust i engelska deckare och de var ju en gång i min ungdom inkörsporten till en enorm bokslukarperiod redan med Enid Blytons Femböcker. Jag minns hur min gamla svenskfröken Marta H-ll. på Flickskolan i Landskrona förfasade sig över hur vi flickor stormade in till reolen med författarna som började på bokstaven B på Hce för att om möjligt försöka få tag på den senast utgivna Femboken.
- Kan ni inte försöka läsa något annat än denna skräplitteratur ibland?
- Ja, men de var ju sååå bra, tyckte vi. Ungefär som när dagens elever stormar in och letar på W som i Widmark för att se om det kommit in något om Lasse-Majas detektivbyrå.
Nåväl, dagens kvalifikationsfråga handlade om Sherlock Holmes och jag kände mig som på mammas gata! Claes första frågor till mig handlade mycket riktigt om Sherlock och de tre första frågorna gick superlätt. 3 points hemma! Men så skulle jag aktivera slumpgeneratorn och då blev temat "Nobelpris"! Ja, då anade jag att det var kört.
-Vilken dag utdelas Nobels fredspris? Dagen före det i Stockholm? Samma dag? Dagen efter Stockholm?
Jag gick direkt på alternativ 3, säker som jag var! Visst ser man reportage på TV dagen efter utdelningen i St-lm? Fel Fel Fel!! Samma dag! Hallå! Hur kunde jag svara så fel?
Ja, ja, det var roligt att komma fram som man säger. Men jag hade ju siktat liite högre. Jag är inte en dålig förlorare men jag blev lite arg på mig själv för att jag inte kunde svaret. Men jag ser det som så, hade jag kunnat det så hade säkert nästa fråga blivit något om : "Vem fick årets Nobelpris i XXXXX?" Och då hade det varit kört ändå så jag är nöjd med min shoppingkasse som blir belöningen för min mediokra instas.
Nöjda är vi dock med Lesson 2 i ämnet Ny Microvågsugn! Idag har vi tinat 550 gram oxkött (benfri högrev) som var tänkt att bli en Ungersk gulasch.
Det gick superbra och gulaschen blev underbart god kan jag meddela!

Gammal trotjänare har avgått!

Vår kära gamla trotjänare sedan 20 år tillbaka har avgått!
Vår kökshjälp som tinat djupfryst på rekordtid när vi glömt plocka fram i tid, värmt färdiglagat, hållit middagsmat varm när vi haft gäster, värmt barnbarnens välling, poppat popcorn mm mm...
Nu har hon, för det var en hon det är jag säker på, slutat med ålderns rätt, vår gamla microvågsugn.
Sista tiden var hon lite trött.
Maten blev i genomsnitt tinad eller varm, dvs varm på ena sidan och isig på andra, mjuk eller bränd, rå eller överkokt. Vi var inte riktigt nöjda med hennes prestationer. När det nu ändå är rea-tider bestämde vi oss för att låta henne avgå med pension och byta ut henne mot en ny årgång.
Efter att ha kollat runt på internet efter bästa dealen bestämde vi oss för en Whirlpool med ett sjätte sinne, det lät pålitligt och bra.
K. bar ut den stora lådan till bilen och den var ganska tung.
När vi packade upp den hemma förstod vi varför, förutom micron fanns i lådan en bruksanvisning tjock som en Bibel. Kan bero på att den innehöll anvisningar på 10 olika språk. Nu är ju inte sådan litteratur min favoritläsning, jag föredrar vanligtvis Trial-and-error-metoden, därför la jag den till sidan direkt.
Det skulle jag inte gjort.
Microvågsugnar har utvecklats en hel del på dessa 20 år som vi haft vår trotjänare i köket. Ingen av oss fattade ett dugg. Så många knappar och rattar.
Det var bara att bita i det sura äpplet och slå upp sidan där svenska anvisningarna började.
Till slut lyckades vi värma en färdigköpt färdiglagad kyckling från Hemköp.
Det blev ganska bra.

I morgon ska vi gå vidare med att lära oss tina något från frysen.
Det tar nog ett tag innan vi lärt oss använda crispfunktionen.
Det ser vi fram emot.

På spåret

Vilken utklassning de stod för igår, Johan Wester och Lisa Syrén! 40 - 15 mot Mari Jungstedt och Rickard Olsson. Frågorna var ganska svåra tyckte K. och jag, vi hade inte heller en chans även om vi fick en del poäng. Johan W är ju bara för skicklig! Och tillsammans med Lisa S. är de oslagbara. Jag tror de vinner hela tävlingen.

Vi såg alltså inte hela premiärprogrammet Let's Dance, får kolla på reprisen i morgon. Det är faktiskt riktigt roligt att se kändisarna valsa rundor och inte minst läsa i KvP dagen efter om alla chocker, reaktioner, sammanbrott och sånt. Fast K. är inte så förtjust. Han hade hellre kollat på History Channel eller liknande. Ja, det kan ju vara intressant det med men ibland vill man bara bli underhållen.

Jag har hunnit med att lösa Melodikrysset som vanligt nu i morse. Det påminner mig om att förra veckan fanns en fråga om BeeGees med Staying alive.

K. var och tvättade bilen så jag var helt ensam i huset. Jag kunde inte hålla igen utan blev inspirerad av minnesbilder från Travoltatiden och for ut i discodans med helt egen koreografi!

Ni skulle bara sett! Eller kanske - inte - nu när jag tänker efter.

Men kul var det! Och nu har jag köpt skivan på Ginza. Kan bli mycket disco och gympa till den

Elvis Presley 74 år - om han hade levt

Idag skulle Elvis ha fyllt 74 år.

Kan just undra hur han hade sett ut idag och vad han hade sysslat med.Om man jämför med Tommy Steele, han var min favorit på den tiden det begav sig, som tidigt stoppade in rockgitarren i sitt fodral och ägnade sig åt musikaler i stället så kan det inte hjälpas att man funderar hur utvecklingen hade sett ut för Elvis del.Hade han hållit på höftvickandet i Las Vegas ännu? Eller kanske åkt ut på turnéer i Europa? Kanske rappat eller blivit musikalartist han med?

När jag gick på flickskolan i Landskrona skulle man inte hålla på Elvis, då var det Tommy som gällde. Elvis hade sina tillskyndare på Snackbaren bland knuttar och spättor. Fast lite senare gick jag i smyg över till Elvis fast till en början bara för de lugna låtarna som tex.Love me tender.

Så småningom erkände jag öppet Elvis storhet och flera av hans skivor finns ännu i vår skivsamling. Fast filmerna..... fy farao vilket skräp!!! Utom Jailhouse rock!

Idag börjar lärarna jobba efter jullovet. Hoppas att det blir en trevlig termin!

Väpnat rån här i Billeberga!

Så har det hänt här i Billeberga!
Väpnat rån mot ICA Träffen på måndagseftermiddagen den 5/1 strax efter halv 4. Två maskerade rånare avlossade ett skott i taket ovanför kassan och tillskansade sig en summa pengar och försvann därefter mot Landskrona i en röd BMV kombi i vilken en chaufför väntade. Rånarna sägs vara två unga män. I skrivande stund är rånarna fortfarande på fri fot.
Friden är slut i Billeberga.
Nu får man börja låsa ordentligt om sig i fortsättningen!

I eftermiddags såg vi Forrest Gump, igen. Åh, vilken underbar film! Kan inte låta bli att snyfta lite på slutet. Inte konstigt att filmen fick 6 Oscars på sin tid!

Ikväll blir det Rabalder i Ramlösa på TV, det är tradition med en föreställning med Eva Rydberg från Friluftsteatern i Fredriksdal på Trettondagen.

Mer nostalgi

En händelse som ser ut som en tanke?
Efter gårdagens nostalgimiddag upptäckte vi att ett av TV-programmen hade titeln ”Året var 1959”. Så här vid årsskiftet vimlar det av sådana program som summerar året som gått från olika synvinklar men detta verkade vara intressant eftersom det handlade om 50 år gamla företeelser. Mer nostalgi!! Åter till ungdomsåren igen!

Speciellt fastnade jag för inslaget där Ingemar Johansson vann världsmästerskapet i tungviktsboxning mot Floyd Pattersson, senare kallad Svenske Floyd. Matchen gick ju mitt i natten och jag lyssnade på referatet med örat tätt tryckt mot min lilla transistorradio. Stationen där referatet sändes hette Radio Luxembourg – The station of the stars!
I vanliga fall lyssnade jag här på de senaste rock- och poplåtarna för Sveriges Radio sände på den tiden inte något sådant alls.
Ja, om man inte räknade den allra sista låten varje dag på Grammofontimmen som alltid inleddes med en marsch av någon militärorkester från XXX regemente. Därefter följde en symfoni, sedan en aria, låååång som en dag, ett operettstycke eller två, Postflickorna med Fiolen min eller nåt likvärdigt, och så till sist, om man hade tur alltså, kom LÅTEN man väntat på, exempelvis Living doll med Cliff Richard!! Ibland blev man besviken, det kunde lika gärna vara Käre John med Alice Babs och Charlie Norman.
Sveriges bilradio med C.G. Hammarlund var OK, hans skivval var lite modernare men då var man tvungen att höra en massa trafikinfo och hälsningar till mostrar och farbröder över hela landet innan musiken kom. Fast visst blev det en del Kökspolka, Lilla vackra Anna och Thory Bernards här också.
Men så hade vi förstås Radio Mercur ute i Öresund, startad av NES. Senare fortsatte Britt Wadner och då hette stationen Radio Syd. Här fick man äntligen sitt lystmäte av rock och popmusik stillat!
Vi här nere i Skåne hade förvisso lite tur ändå. Vi hade ju dansk TV på den tiden och där sändes en gång i veckan Pladeparade med Otto Leissner. Det var ungefär som musikvideos fast artisterna agerade inte så mycket som på dagens videor.
Men när jag fick se Cliff Richard spela Living doll, då höll jag på att svimma!!!

Nostalgisk middag

I vår ungdom fanns det ett fik mitt i Landskrona som var mycket populärt och där vi hängde den mesta av vår lediga tid. Det hette Wivex och låg mitt i Ströget nästan mitt emot nuvarande bio Maxim, fast då hette den Grand.
På nedersta våningen fanns ett vanligt konditori men gick man en trappa upp förvandlades stället till ett härligt ungdomsfik med jukebox och allt!
För att få sitta ner måste man beställa något annars kunde man bli utslängd av de barska damerna Brita eller Margareta. Vanligtvis blev det en flaska coca cola med två sugrör, ett till kompisen och ett till sig själv. Var man riktigt stadd vid kassa kunde man beställa en hamburgare med mos + en coca cola! Denna hamburgare var fjärran från dagens McDonald's-meny. Bara tanken på hur god den var får mig att drömma nostalgiskt.
Idag när K. och jag skulle bestämma middagsmat kunde vi inte komma på något som var intressant. Efter all god mat under jul- och nyårshelgen var vi helt enkelt oinspirerade.
Då kom idén: Hamburgare på Wivex-vis och potatismos!
Och så gott det blev!
Här får ni beskrivningen:

Jag börjar med att skala och skiva 2 gula lökar. Jag bryner i lite margarin på lätt värme och rör runt nästan hela tiden så att den inte blir bränd, den ska bara få fin färg. När löken tagit åt sig allt margarinet slår jag på lite vatten så att det puttrar vidare. Salt, grovmald svartpeppar och ett par nypor socker + mer vatten om det kokar helt torrt. När löken är alldeles mjuk och fått mörkbrun färg är den färdig.
Stek hamburgarna på vanligt vis och gör moset klart, det ska vara ganska kryddigt och fast. Så, det är det hela.
Nu lägger jag upp hamburgarna med en rejäl klick senap och ketchup på varje och toppar med den goda löken och så moset bredvid. Idag lägger jag så klart lite sallad bredvid men det var det inte tal om på 60-talet, det åt ingen ändå (decoration only). Idag tar jag hellre isvatten till men om jag skulle hålla stilen blev det så klart coca cola.
Rekommenderad musik till maten: What do you want to make those eyes at me for? med Emile Ford eller något med Elvis.
Det här mina vänner är hamburgare för en fyrtitalist, inget tjafs med räksallad, rostad lök och sånt!

Utvärdering av 6 månader som pensionär!!

Som gammal lågstadielärare är jag van vid att man ska utvärdera alla arbeten. Så här vid årsskiftet känner jag att det är dags att utvärdera mina första sex månader som pensionär.
När jag startade denna blogg (på annan plats) ställde jag en del frågor som jag tänkte skulle besvaras.
Fråga #1 Är det sant att en pensionär alltid är upptagen och har massor att göra?
Detta trodde jag i min enfald bara var nys. Så klart skulle man ha maaassor av tid nu när man inte hade jobbet som nödvändigt störande inslag i fritiden. Men så är det icke! Tiden räcker helt enkelt inte till för allt vad som ska utföras och då beror det inte på att jag jobbar långsammare nuförtiden. Men jag ska ju göra så mycket som jag inte hann med tidigare, sånt som man skjuter upp och nu är det dags att ta tag i allt det där. Felet är bara att jag börjar i föör många ändar och följden blir att jag har för mycket på gång - som vanligt.
Sen visar det sig också (vilket jag iofs själv visste redan) att jag är väldigt svårstartad på morgonen när jag inte har något tvång på mig. Kan gå runt och dra hur länge som helst här hemma utan att något speciellt blir gjort.

Fråga #2: Är det sant att en pensionär känner sig "inte-behövd"?
Nej! K. och jag är glada att kunna ställa upp när tex barn och barnbarn behöver oss.

Fråga #3: Är det sant att en pensionär måste gå med i en pensionärsförening och lära sig spela boule?

Ännu känner jag ingen större press och har heller inte fått någon förfrågan/inbjudan. Men jag tror nog att vi avvaktar... Det finns så mycket annat som upptar min tid.

Fråga #4: Är det sant att vi pensionärer måste göra en tulpanresa till Holland eller en resa till Gardasjön?

Hoppas inte det är dags för det ännu! Det känns som det är resor vi vill undvika i det längsta... Men min forna kollega A. tyckte att vår Alsace-resa i höstas var snubblande nära. Ja, det är kanske sant till viss del Här får man se upp, det är nog nära pensionärsvarning!! ;-) Men iofs försöker vi undvika sådana resor där man måste fösas runt i stor grupp efter en ledare som håller upp ett plakat med texten: Följ-mig-så-kommer-du-på- rätt-buss-till-hotellet! Bra så klart att de finns men ack så trist.

Men... skämt åsido! Många jag talat med bävar för att gå i pension. Gör inte det!! Jag känner det som om jag börjat ett nytt liv, en ny fas med nya möjligheter!! Bestämmer själv, ja så klart tillsammans med K. hur våra dagar ska se ut. Inget tvång. Kan sitta uppe och se sena filmer om vi vill. Kan köpa restresor med mycket kort varsel. Kan sticka till Danmark eller Tyskland när andan faller på. Kort sagt, ett fritt och härligt liv. Jag har ju till och med blivit egen företagare med min firma Pyssel & Pynt. Otroligt! Förutsättningarna är förstås att vi får vara friska. Vi har ju den turen hittills och det är vi oändligt tacksamma för. Vi är glada pensionärer!!

Tripp till Burg a. Fehmarn

Idag har K. och jag varit i Tyskland. Vi körde genom Danmark till Rödby och tog färjan (45 minuter) över till Puttgarden. Jag hade lite affärer till Pyssel & Pynt att ordna där och då valde vi att åka idag, fredag den 2 januari. Vi tänkte att det skulle vara lugnt och inte så mycket folk i affärerna så här direkt efter nyårshelgen. Våra beräkningar visade sig stämma ganska väl och vi slapp trängsel i de flesta butikerna.

Efter uträttat ärende i Burg handlade vi lite på Stolz, Aldi, Plus, EDEKA med flera butiker. Det var full rea i alla affärerna.

Uppe i restaurangen på Border shoppen åt vi lunch, jag valde en underbar gulaschsoppa och K. tog en Krackauer, hans favoritkorv.

Väl ombord på Prins Richard igen (vi ville lämna Tyskland så pass tidigt så att vi skulle slippa mörkerkörning hem) var vi kaffesugna och köpte var sitt krus kaffe och wienerbröd till. Hör och häpna: Sjöpris 10,27 €!!! Kaffe och var sin kaka!?

Man kan gott säga att det är hutlöst. Inte konstigt att så många packar upp egna kaffetermosar och medhavda mackor i cafeterian. Ja, nu är vi ju som tur är medlemmar i Shoppingklubben så vi fick hela 1,14 € i rabatt!!

Tusen tusen tack för det Scandlines. ;-))